Lillvåfflan

Jag har en liten bunt aktier i H&M sen många år, och tänkte det skulle vara kul att gå på årsstämman för att få en inblick i hur en stämma går till på ett riktigt stort företag som jag gillar stenhårt. Bank-brorsan varnade för pensionärs-gratisätare i massor, och hjälp så rätt han hade. Det var förfärligt. Vi var ca 1300 deltagare och vi som var under 65 år kunde räknas på en hand. Resten tog sig fram med hjälp av kryckor, permobiler och rullatorer. Kön till toan var den längsta jag sett. Snittiden inlåst på toa var över 10 min. Kön till jordgubbsbakelserna var enorm. Efter stämman delade H&M ut presentpåsar i gången på vägen ut. Hysterin var värre än en derbymatch på Råsunda. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Själva stämman var väl spenderat tid. VD:n berättade om de största satsningarna under 2007 och drog lite kort om strategier och kommande lanseringar 2008/2009. Jäkligt intressant. H&M är ett fantastiskt företag på många sätt.

Men största behållningen var ändå när vi deltagare fick ordet och nån stappelfarbror reste sig och sa att "jag tycker det är skandal att texten i power pointen är så liten så att jag inte kan läsa texten, jag vill att ni förstorar den till nästa år". Det var typ 3 ord per sida uppblåst på en jätteskärm. Texten var enorm! Inte för att jag gillar att dra alla över en kam, men den äldre generationen är ett besynnerligt släkte. Speciellt 1295 st samlade i en sal.

Slutligen kan jag inte sluta fundera på hur styrelsen uppfattar dessa årsstämmor där de sitter på podiet och tittar ut över folkhavet med vitt hår. Folket är där av fel anledning och de är ljusår från företags målgrupp. Jovisst, de är aktieägare, men kom igen. Hur många skulle gå om det inte bjöds på något?